Malmöbaserade Rabb-a-dabb som så sent som i fredags arrangerade Lee Perrys konsert på KB meddelar att de har mer på gång: Den fjärde juni kommer det skottska soundsystemet Mungo’s Hi Fi till Inkonst.

Med sig har de både sitt eget soundsystem och den brittiska deejayen Kenny Knotts. Så sätt ett kryss  i almanackan redan nu. Mungo’s första besök i Sverige (?) lär bli resmål för soundboys från hela landet.

Orkar du inte vänta till i juni, eller känner för att värma upp, besöker Mungo’s Hi Fi även Köpenhamn i början av april.

Mungo’s Hi Fi är ett av de mest inflytelserika produktionsteamen och soundsystemen i Storbritannien just nu. Under de senaste åren har de släppt massor av egna produktioner på bolaget Scotch Bonnet och dubstep-labeln Scrub a dub. Mungo’s har sammarbetat med en lång rad artister, däribland Kenny Knotts, Ranking Joe, Sugar Minnot , Earl 16 och YT.

Malmöklubben Gully Creepin som drivs av Safari Sound har funnits i ett år. Det firades i fredags med dancehallvärldens svar på Backstreet Boys – T.O.K.

Sedan starten har Gully Creepin imponerat med en lång rad fantastiska artistbokningar. Bland de gästande artisterna minns man bland annat Collie Buddz, Luciano och Beenie Man. Därför är det inte direkt överraskande att en av Jamaicas, och världens, mest framgångsrika dancehallgrupper bjuds in för att fira det första året.

Det är ett vindpinat Malmö och en stelfrusen kö som rör sig långsamt utanför Inkonst. På scen värmer DJ Geels upp publiken och tempot är redan högt. Lokalen fylls snabbt och när Safari tar över scenen med Sammy K vid scenkanten börjar dansen på allvar.

T.O.K. dyker upp en stund senare och efter en synkroniserad och väl utstuderad entré ger de en uppvisning i stämsång, snusk och bra melodier som varar länge. Nästan onödigt länge.

Det som gjort T.O.K. så framgångsrika är i första hand en unik känsla för lättillgängliga melodier. Det är som sagt ett pojkbandskoncept, stöpt i en västindisk form. Inga konstigheter. Inget krångel. Lättsamt utan att bli för tramsigt. De fyra medlemmarnas röster smälter ihop i perfekta stämmor och harmonier. De får det att verka enkelt, men självklart är det år av rutin och övning bakom det perfekta samspelet.

Tyvärr har T.O.K. lagt lika stor möda på att vädra sin homofobi som på att snickra perfekta refränger. I en handfull låtar är det våldsamt homofobiska budskapet alldeles uppenbart och för oss i Europa mer än svårsmält. Flera av dessa låtar utelämnar de numera när de uppträder i Europa och den här kvällen spelas bara nåon enstaka.

Mot slutet av konserten sänks tempot och med uppmaningar om att skänka pengar till jordbävningsoffren i Haiti (vilket är ett uttalat mål för kvällen) spelar T.O.K. Guardian Angel och Footprints, två fantastiskt vackra ballader som visar att de fyra kvinnokarlarna har fler sidor.

Gully Creepins första år var en succé. Allt talar för att framtiden också blir det.

Björn Owen Johansson

Den trettionde i första 2010 kommer kanske gå till historien som den dag då absolut flest reggaeevents ägde rum i Stockholm. På Energikällaren firade en rad artister med Tony Rebel och Queen Ifrica i spetsen Bob Marleys födelsedag. Internal Dread med vänner dubbade natten lång på mosebacke och Tesfa sound system med gästerna Slimmah sound och Jah melodie från Holland lät gästerna på restaurant vilda västern lapa i sig bas in på småtimmarna.

Personligen var jag inte på något av överstående event utan valde istället att åka till Hornstull för att se Tippa Irie och lite annat smått och gott. Med tanke på konkurrensen om publiken denna afton var uppslutningen förvånansvärt bra, drygt 750 personer besökte strand och var dessutom med på noterna rakt igenom Tippa’s spelning.

Jag ser Tippa Irie som evigt ung. Trots att han lagt på sig lite och ser betydligt äldre ut än han gjorde 1986 så är han än idag en minst lika duktig deejay vilket han också bevisade ikväll. Tippas fastchattande studsade fram och tillbaka i lokalen utan att egentligen någon hann med. Däremellan bad han obligatoriskt publiken att svara med att ropa ”weed” när han ropade ”sensi” och annat publikfrieri som jag tvivlar på att han gjorde när han chattade på Saxon under den andra halvan av 80-talet. Tempot hölls dock upp bra och showen blev aldrig det minsta tråkig. Något som däremot måste bekräftas är att bara för att man håller uppe tempot och kan deejaya som man gjorde för 20 år sen så betyder inte det att låtmaterialet håller. Tyvärr blev det alldeles för lite klassiker och för mycket nytt. Faktum är att den enda gamla låten jag med säkerhet minns spelades under kvällen var ”lyric ah rhyme”. Dock gjorde han en remake på den låten på Curtis Lynch Come Downrytm som släpptes 2009 och således var det den rytmen som spelades.

Överlag en bra spelning. Tippa hade leendet, lekfullheten och snabbheten men visst hade det varit skoj att få höra ”rebel on the roots corner” eller ”It’s nice to have the feeling your the best” också.

Kalle Björk

Pustervik var fullt och kön ringlade sig en bra bit ut på trottaren. Det var svinkallt ute och tryckande hett inne. Det var dags för Winter War Soundclash!

Förhandssnacket hade huvudsakligen varit till Axxionpacks fördel. Skulle några norrmän kunna snuva dem på vinsten? Det var det inte många som tycktes tro. Kanske berodde det främst på att få svenskar har någon egentlig koll på vad som händer i vårt västra grannland. En del varnade för att ta ut någon svensk seger i förskott. Jah Ark Manifest slipade sina knivar sades det. Och nyss hemkomna från Jamaica kunde ingen säga säkert vad de hade i sina lådor.

Jah Ark var först ut och spelade på en jämn, hög nivå med mycket publikfrieri och säkra kort. Tempot var inledningsvis ganska lågt och det var först när Jah Ark bytte plats med Axxionpack som intensiteten stegrades. Axxionpack avverkade betydligt fler dubplates, en del av dem helt fantastiska, och skärpte genast tonen gentemot Jah Ark. Ändå tappade de stundtals bort publiken och efter första rundan insåg man att det kunde gå precis hur som helst.

Den känslan förstärktes under andra rundan och när det närmade sig dub fi dub låg fördelen definitivt hos Jah Ark. Men ingenting var säkert. En kort stund senare var tvivlet som bortblåst och publiken ropade iväg segern till Norge. Rättvist men snopet för de Göteborgare som räknat hem segern i förskott.

Uppdatering: Här kan du ladda ner audio från clashen.

Text: Björn Owen Johansson
Foto: Lotta Andersson

I dag är det julafton. I alla fall för alla svältfödda clashfans som längtat sedan Westcoast Soundclash 2008. I aftonens drabbning ställs unionsfreden på spel då Axxionpack från Göteborg möter Jah Ark Manifest från Oslo.

Reggae Galore har varit i kontakt med Jah Ark Manifest för att se hur de ser på clashen och hur de laddar upp. Tyvärr vill de inte svara på några frågor innan clashen. Därför har vi valt att inte heller fråga Axxionpack.

Vem överlever kvällens drabbning? Det kan ni läsa här i morgon bitti!

Det är nu ett år sedan Jr. Eric lämnade den svenska reggaescenen. Han dog, alldeles för ung, efter en trafikolycka i Thailand. Saknaden efter Jr. Eric kom på flera sätt att prägla 2009. Dels genom minneskonserter och artisters hyllningar, dels genom hans debutalbum Raggamuffin på svenska som färdigställdes efter hans död.

Alla som träffade Erik minns [...]

Att det har skett en positiv ökning av antalet internationella artister på Sverigebesök kan vi nog enas om i ett stort leende. Men har det någonsin varit som just nu? Knappt har Ziggi och King General hunnit över gränsen förrän Lee Perry, Serani, Rodigan, Tony Rebel, Queen Ifrica, T.O.K och Tippa Irie står i passkontrollen. [...]

Nu när helgerna är över, vardagen har drabbat oss och arbetet med RG Magazine #2 är igång kommer vi vara lite långsammare här på bloggen. Men den som väntar på 72 glansiga reggaesidor väntar inte förgäves…
Istället tipsar vi, om någon mot för modan inte redan följer den, om Svenska Reggaebloggen som idag dels berättar om [...]

En fredagskväll ett par dagar innan jul i ett vinterdassigt Stockholm är kanske inte den optimala inramningen för en spelning med en ny artist som Terry Lynn. Att fröken Lynn själv inte har sovit mer än ett par timmar natten före Stockholmsbesöket gör säkert inte det hela lättare. Vår planerade intervju blir omdirigerad ett antal [...]

Det lär inte ha undgått någon att Göteborgsduon Serengeti just nu erövrar Europa. Efter framgångarna med singeln ”Walk with an empress” som släpptes på tyska Soundquake 2009 pekar allting i rätt riktning.

Serengeti meddelar idag att de har väldigt många spelningar inbokade under 2010. De flesta av dem i Tyskland, men de spelar även ibland annat [...]