Okt 22
Gabbe kommenterar tidigare inlägg och efterfrågar en kommentar till Aftonbladets artikel om Sizzlas homofobi. Kanske borde vi skriva något. Kanske inte.
Faktum är att den artikeln i det närmaste är en identiskt kopia av den artikel vi läst gång på gång de senaste åren. Varje gång Sizzla, Capleton eller Buju Banton kommer till Skandinavien ”rasar” RFSL medan arrangörerna viftar med Reggae compassionate act.
Där står debatten och stampar. Under de senaste åren har den inte tagit så mycket som ett halvt kliv framåt. Och mycket talar för att den lär bli kvar där den står.
Vem gör då bort sig mest? Är det RFSL som vägrar att sätta saken i rätt kulturell kontext eller de som tror att en signatur på ett papper förändrar en människas värderingar. Att artisten i fråga låter bli att framföra homofobiska budskap från svenska scener spelar förstås ingen roll alls. Det vore, för att dra en aktuell parallell, som om Jimmie Åkesson (SD) gavs en plats i regeringen och rösträtt i riksdagen… bara han inte sa något dumt i talarstolen.
Björn Owen Johansson
6 kommentarer
Jag är ju mest förbannad över att bladet överhuvudtaget skriver något. Ska dem inte skriva om det som är bra kan dem lämna det helt, men det förstår jag ju att det inte är någon realitet.
Men hela artikeln är ju skrämmande. Dem målar ju upp det som att djävulen intagit mänsklig skepnad i form av Sizzla. Ord som rasistisk och avskyvärd nämns. Sedan att han är en extremt talangfull och extremt produktiv musiker nämns aldrig.
Nog fan finns det andra artister som höjs till skyarna som kommigt med homofobiska uttalanden (läs Robbie Williams) och nog fan finns det andra artister som inte blir arresterade trots att det är allmänt känt att dem tar droger (läs Amy Winehouse). Och då ska det sägas att i stort sett alla artister verkligen knarkar, då är det oftast kemiska droger också. Där kan man också ställa sig frågan vilket som är värst att vara herbalist eller befinna sig i ett djupt träsk där man förstör hela kroppen med kola.
Inte för att det där sista hörde till ämnet men man är ju ganska lack vid det här laget.
Detta var som sagt en värdelös artikel som inte tillför något nytt i detta heta ämne.
Men du säger att ”Ska dem inte skriva om det som är bra kan dem lämna det helt”
Det resonemanget är väldigt skevt. Sizzlas talang och produktivitet har ju ingenting med textens ämne att göra.
Och hur vore det om medier bara bevakade det som var bra. Aldrig ifrågasatte det dåliga? Det vore ju riktigt illa.
Men artikeln kunde som sagt göras bättre…
”Och hur vore det om medier bara bevakade det som var bra. Aldrig ifrågasatte det dåliga? Det vore ju riktigt illa.”
Det är ju inte det jag efterlyser heller. Dem skriver ju aldrig om det som är bra bara det som är dåligt och det är ju faktiskt väldigt sällan dem skriver ö.h.t. Det jag efterlyser är ju det att om dom ska skriva det dåliga och kritiska ska dem lägga in något positivt där i mellan. Men jag kan ju förstå att det jag skrev uppfattades som så nu när jag tänker efter och ser det i efterhand.
Inte för att diskussionen kring homofobi på någotsett är ointressant. Jag är själv inget superfan av Sizzla, men jag undrar ändå…Hur var spelningen, för oss som sket i det?
Sveriges Radio hade inför gårdagens spelning i Göteborg ett inslag om Sizzlas homofobi. Vinkeln är i princip samma som Aftonbladet. Finns att läsa här: http://www.sr.se/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3186139
Var på Göta Källare och såg Sizzla. Mycket bättre än väntat (är ingen stor Sizzla-fan). Han körde i drygt en timme och avverkade över 30 låtar, bl a Really & Truly och nya Black Man in the White House.
[...] så klart handlar det ju inte bara om musiken, något som Reggae Galore påpekade i förra veckan. Både QX och Aftonbladet skrev om Sizzlas texter som stundtals varit [...]